I brist på annat, här kommer en lista igen. Men den handlar inte om mig, den handlar om min boooooyfrääänd.

 

För ovanlighetesskull liksom. Sådana här listor tar mig tillbaka till tonåren. Hemskt hörrni, tonåren.. att jag inte kan kategorisera mig som en tonåring längre. Gammal dam..

 

Okej, vad gör vi? DÅ KÖR VI!!

 

Vad heter han: Tobias 

Hur gammal är han: 22 år

Vad kallar du honom: Älskling, snutten, bajskorven, bitchen, you name it. Men oftast älskling.

Vad har han för ögonfärg: Blåååååa. Och jag har gröna, & jag vill ha brunögda barn.

Hur länge har ni kännt varandra: I lite mer än två år.:)

Hur länge har ni varit tillsammans: I lite mer än två år. För att vara exakt, 2 år, 2 månader och 4 dagar för att vara exakt! Grattis älskling!!

Hur träffades ni: Vi träffades på Östersunds flygplats för första gången. Faktiskt ett riktigt fint sätt att träffas.;) Haha, jo, men det var det faktiskt. En av de bästa helgerna i mitt liv. Han kom upp med en barndomskompis till mig som kommer från Öland. Hade ingen aning om vem Tobbe var innan och kunde inte släppa honom efter att de varit upp. & det kan jag fortfarande inte.

Vad gör ni när ni träffas: Allt möjligt!! Vi kan göra allt tillsammans och har väldigt lika intressen. Det är en bra sak i vårt förhållande, det mesta vi gör tillsammans blir roligt. Även om det är en sådan simpel sak som att städa eller tvätta, det blir kul!

Har ni haft sex:  Håll int på mä sånt vi.

Dricker han alkohol: Ja, ibland. Väldigt sällan, och när det händer blir det väldigt för mycket. Haha.

Hur ofta är ni tillsammans? Det beror på hur han jobbar, ibland jobbar han borta 2 veckor och är hemma i 1. Ibland jobbar han nära hemma och då brukar han jobba måndag till torsdag och komma hem över helgen för att sedan åka igen på söndagen. Eller så jobbar han hemma och då kommer han hem varje kväll, så det beror lite på.:)

Är han snygg: Världens snyggaste.

Är han en jävel på att kyssas: Han är en jävel på käääärlek, han är en jävel på att kyssa flickan sin.

När ska ni ses nästa gång: Fredag nästa vecka. Lääääängtar!

När pratade du med han sist: Idag runt lunch.

Har han ätstörningar: Haha, nej.

Är han tjock: Nix, långt ifrån.

Är han snäll: Världens snällaste.

Vad lyssnar han på för musik: Rock n' Roll från förr & nu och lite dansband. Typ all musik, men mest rooock and roooll.

Vad är han bra på: Han är riktigt bra på allt. Han är bäst!

Vad är han inte bra på: Inte världens bästa på att ta initiativ till att diska...

Vad gillar han för filmer: Alla möjliga, men helst komedier.

Vad tycker han mest om: MIG:D

Vad tycker han bäst om hos dig: Det får han svara på själv, älskling, kommentera!

Brukar han ge dig komplimanger: Varje dag.

Har du gråtit i hans famn: Japp.

Har du vaknat upp med honom bredvid/i hans famn: Varje dag när han är hemma

Charmig, blyg eller otrevlig: Charmig.

Har han träffat dina föräldrar: Ja

Gillar de honom: They love him!

Vad gillar han för mat: Kött och goda såser.

Tar han hand om dig: Ja det är klart att han gör.:)

Pratar ni om allt: Ja.:)

Vet du allt om honom, och han allt om dig: Jajamen.

Bråkar ni ofta: Nej

Känner du honom väl: Djaaaa!

Tycker du om honom: Nej, jag älskar honom!

Tycker han om dig: Nej, han älskar mig!

Gör du allt för honom: Djaaaaa
 
Kommer ni alltid vara tillsammans: Jag vill och hoppas det.:)

Något du vill tillägga: Du är bäst älskling!! & jag älskar dig mest av aaaaaaallt.

Måste bara skriva lite kort och enkelt om min stora förebild i livet. En person som aldrig kommer förstå hur fantastiskt och storslagen hon är. En person som alltid har sunda och bra värderingar och alltid ser det bästa hos människor.

 

Och som oavsett vad alltid ser till andra i första hand.

 

Ja, min idol helt enkelt. Som jag också vill bli som när jag blir stor, har en bit kvaaaar.

 

Skulle vilja skriva att hon är stark, men jag tror inte det ordet räcker till. Finns inga ord som räcker till. Egentligen inte till något, känner att jag inte kan uttrycka mig som jag vill för det finns inga ord.

 

En person som jag alltid kommer vända mig till, oavsett om jag skulle bo på andra sidan jordklotet. Min andra mamma.

 

Som jag alltid kan vända mig till och alltid få hjälp av.

 

Kan skriva en novell, en stor fet bok. Men håller mig kortfattad. 

 

Men som sagt. Words can not describe. Så som jag har fått förklarat för mig om gammelmormor Beda, så kommer jag förklara för mina barn om min Gitta.

 

Min alldeles egna moster Gitta.

Förstår inte hur jag kunnat leva så länge utan en egen hund. Jag har alltid haft grannar som haft hundar som låtit mig gå ut med deras hundar, så jag har ju alltid haft hundar i mitt liv.

Förra året så tingade vi en valp, en flatcoated retriever valp som skulle vara leveransklar i mars i år. Mitt liv var väldigt upp och ner och jag visste att det var en hund som saknades.

 

Men när jag sedan tog mitt förnuft till fånga så insåg jag att jag inte skulle ha tid för en valp. Jag skulle aldrig kunna vara bunden till hemmet så lång tid. Diskuterade och dividerade med Tobbe och eftersom han är så förstående så sade han bara "vi hittar någon annan. Det är ju bara leta"

 

De där orden, de orden som jag längtat efter under 22 år. Att någon ska säga att du får köpa en hund, det är lugnt. Har det inte varit mamma och pappa som kryssat NEJ på alla mina lappar som jag gav dem där det stod hur bra jag skulle ta hand om hunden, med mera med mera så har det varit en pojkvän som varit allergisk.

 

Vad tänkte jag på? En allergisk pojkvän & jag? Fungerar det? Nej, det gjorde ju som inte det. Men det var nog inte bara för att han var allergisk, haha.

 

Men hur som haver. Jag började leta efter en omplacering, rasen var jag säker på. Jag skulle ha en flat, har sagt det hela mitt liv att det ska vara min första hund.

 

Gick igenom många annonser på blocket (!!!!!!!) och hittade ingen som jag tyckte var fin eller verkade bra. Ingen som var sådär typiskt "min hund" stil. De måste ju se ut på ett visst sätt, jag gillar smala och lite mindre hundar. Snärta- det är nog rätt ord.

 

När jag scrollat längst ner på sidan fanns det en annons, utan bild, inget mycket förklarat, men det som stod räckte.

 

"Flatcoated retriever tik av den mindre sorten. 3,5 år. Inte till familj med småbarn. Maila och berätta om dig själv så hör vi av oss."

 

Annonsen hade kommit ut i september, jag kollade sent i Oktober.. Tänkte direkt "fasen den där finns ju inte längre."

 

Ändå så kände jag en sådan stark känsla inom mig, när man verkligen känner med hjärtat. Skrev ihop ett mail om vilka vi var och vad vi hade att erbjuda. Sedan var det bara att vänta. Var hos min älskade kusin Julia den dagen och vi väntade tillsammans. Hon var lika ivrig som jag, det var ingen annan som visste än jag, Julia och Tobbe.

 

Sedan kom biten- berätta för min storasyster vars lägenhet vi bor i. Jag förfinade det hela lite och ringde henne från Julias toalett. Hon sade bara "ja, det är väl okej."

 

WHAT!? Andaaaas. Hon förstod också att en hund behövdes i mitt liv.

 

Kollade mailen som en besatt efter svar. Kom inga under hela kvällen.

 

Dagen efter vaknade jag runt nio på morgonen, ganska tidigt för att vara jag- DÅ, brukade alltid sova väldigt länge.

 

Kände direkt "herregud tänk om de ringer snart!!" Trodde det var ett önsketänkande, men tio sekunder senare så ringer min mobil med riktnummer från Umeå.

 

Harklar mig så det ska låta som jag varit vaken i hundra år, svarar och visst var det dem!! En jättetrevlig kvinna vid namn Kristina ringde och berättade att hon läst och undrade om jag fortfarande var intresserad.

 

Mitt hjärta slog inte ens så hårt under min uppkörning- det var den mest nervösa dagen i mitt liv so far. Men detta var värre.

 

Hon berättade att hon tyckte det kändes bra med oss, men att det stod en kvinna före i kö på henne. Och att det varit många oseriösa köpare på henne tidigare. Jag var så seriös man kunde vara.

 

Vi lade på och jag berättade för Tobbe, skuttade runt i lägenheten och hoppades verkligen på att den där jävla kärringen som stod före oss inte skulle vilja ha henne eller att hon inte skulle dyka upp.

 

Vid det här tillfället borde jag bett till högre makter (min mormor i himlen) en miljon gånger, kände verkligen att det var hunden.

 

Kvinnan som stod före mig skulle komma och kolla på hunden på kvällen, den dagen var hemsk. Gick så otroligt långsamt. Så kom jag på att jag inte visste vad hunden hette, försökte hitta anledningar för att ringa tillbaka för jag ville höra hur läget låg till, kontrollfreak som man är.

 

Ringde, men det var ingen som svarade. Sedan ringde hon upp, då hade dem varit ute på promenad. Sade att jag bara undrade vad hunden hette. Thelma, Thelma heter hon.

Tackade för mig och lade på. Sedan var jag en besatt igen.

 

Ropade Thelma i lägenheten, även fast hon inte fanns där. Höll på med "kom då Thelma, jaa kooom, duktig tjeeej" Tobbe skrattade ihjäl. Psykflickvän.

 

Dagen gick och jag hörde ingenting. Visste inte alls hur det var.. Fick panik. Hade sms:at med Kristina under dagen, men bara om saker rörande Thelma, försäkring, stamtavla med mera.

 

Dagen efter ringde jag tillbaka, bara föra att kolla läget. Hon berättade att kvinnan inte kommit alls och att hon inte heller hört något från henne- sedan sade hon "Jag har bestämt att hunden är din om du fortfarande vill ha henne, för du är så engagerad och visar verkligen att du är seriös."

BÖRJADE GRÅTA. Är det sant? Är det vi som ska bli Thelmas nya ägare? JA, det är det.

Hon berättade att Thelma inte hade någon stamtavla, att hon trodde att hon hade det men så verkade hon inte ha det. Jag sket i det, ville se henne ändå. Fick en bild som var sådär bra, men man såg ändå formerna på henne. Allt såg perfekt ut.

 

Och så var det. Jag åkte upp tillsammans med min vän Adéle. Vid det här laget visste alla i min släkt att jag skulle skaffa hund.

 

Jag hade sagt ja till en hund som jag aldrig sett, utan stamtavla (är väldigt noga med sådant) och hade ingen aning om hennes temperament.

 

När dörren öppnades och hon låg där i korgen trodde jag inte mina ögon. Min hund, där är hon. EXAKT så som de ska se ut (hade Thelma varit en ful flat hade jag inte köpt henne, hemskt men sant.)

 

Kastade mig över henne och pussade på henne. Kollade på henne och förundrades över hur FIN hon var.

 

Vi stannade länge, pratade om allt mellan himmel och jord och sedan kom ögonblicket då alla papper skulle fyllas i. Den nya ägarens namn skulle fyllas i. Det var jag. Det var mitt namn som skulle stå.

 

Gick igenom alla papper för att se hur allt såg ut. Där låg den, stamtavlan. Den här perfekta hunden hade allt, stamtavlan var dessutom otroligt fin.

 

Vi packade in hennes korg i bilen med alla tillbehör tackade för oss och åkte hem. Dit utan hund, hem med en. Min absolut största dröm gick i uppfyllelse.

 

Såhär i efterhand är jag så otroligt tacksam att mamma & pappa kryssade NEJ på alla mina lappar. Att jag väntade ett tag efter att jag fyllt 18.

 

För en sådan otroligt fin som Thelma är svår att hitta. Det går inte att beskriva hur mycket jag verkligen ÄLSKAR och AVGUDAR den hunden, hon är så himla stor del av mig redan. Har varit med under den svåraste tiden i mitt liv och kommer alltid att vara min nummer 1.

 

Mitt hjärta med svans. Min levande lilla svans. Min wannabe. 

 

När Thelma kom till mig var hon ganska "vek". Inte för att hennes förra familj behandlat henne illa, tycker så otroligt mycket om dem.

 

Men hon var en väldigt vek hund, hade inget självförtroende alls. Meeeen, det tog inte lång tid innan damen fick självförtroende. Sådan matte sådan hund, självförtroende ska man ha bara det inte går till överdrift.

 

Nu sitter jag här, snart ett år senare med världens finaste donna. Min älskade, underbara Thelma. 

 

4 års kalas!

Helt slut efter kalaset.

Bossen